Rolf Ekelund är förfärad över hur det ser ut på Ismantorps fornborg.
Foto: Privat
Skamsen försöker jag berätta för en grupp tyska turister att det de ser framför sig är en drygt 1600 år gammal fornborg från äldre järnåldern med sin väldiga, 400 meter långa, ringmur och grunder till ett nittiotal hus. Sannolikt har borgens ursprung en stark religiös anknytning vilket de nio portarna skvallrar om. Talet nio var heligt i den religion som var förhärskande på platsen under folkvandringstiden och tidigare.
Borgen hade troligen två funktioner: dels tjänade den som försvarsanläggning vid fientliga anfall och – i synnerhet under borgens inledande sekler – dels som religiös kultplats. Ismantorps borg övergavs troligen planerat under 500-talets senare del, förmodligen på grund av den klimatförändring som då inträffade, den så kallade fimbulvintern. Det blev betydligt kallare och den redan sanka marken blev alltför blöt för att människor skulle kunna vistas där.
Klimatförändringen orsakades av en rad vulkanutbrott vars stoft samlades i atmosfären och därigenom minskade solljusets inträngande mot jorden. Kanske flyttades verksamheten vid Ismantorps borg till den ”modernare” Gråborg, någon mil söderut.
Parkeringen några hundra meter norr om borgen är fullbelagd med bilar, några har parkerat i skogskanten. Kanske besöker ett femtiotal personer vid denna tidpunkt, en söndagseftermiddag i juli år 2024, Ismantorps fornborg. Flera är utländska turister med intresse för historia och kultur, i likhet med den grupp av tyskar som jag mötte. De häpnar över att finna en av buskar och högt gräs täckt borggård där man endast med möda kan urskilja enstaka husgrunder. Promenader är i stort sett endast möjliga att göra på ”Ringvägen”; allt annat är igenvuxet. Någon vetgirig besökare klättrar upp på muren för att i alla fall få en överblick.
Det är skamligt att berörda myndigheter, som bland annat erhållit drygt 40 miljoner kronor för att göra arkeologiska undersökningar vid de öländska borgarna, låter vanvårda klenoden bland dessa borgar. Besökarna blir besvikna och förfäras.
Rolf Ekelund, filosofie magister i historia