Genrebild.
Foto: MostPhotos
De upplever att de får mindre tid för omsorgstagare, att de inte får de verktyg och resurser de behöver för att utföra sitt jobb och att kommunikationen från ledningen är otillräcklig. När personal från flera enheter delar dessa farhågor måste de styrande politikerna på allvar börja lyssna och ta ansvar.
I min debattartikel, i december, lyfte jag samma problem. Vi tvingas göra mer med mindre, vi saknar stöd och rätt arbetsverktyg, och arbetsbelastningen är ohållbar. Det har inte blivit bättre sedan dess. Och om inget görs nu riskerar vi att få en kritisk situation där vi kommer att förlora kompetent och dedikerad personal, vilket i sin tur påverkar kvaliteten på den vård och omsorg vi kan ge.
Personalens synpunkter: En ohållbar arbetsbelastning
Personal från flera avdelningar uttrycker att arbetsbördan är ohållbar. De upplever att arbetsveckorna är ojämnt fördelade, med veckor där arbetstiden kan vara 6 dagar och närmare 50 timmar ena veckan och så lite som 23 timmar andra veckan. Detta leder till en stor ojämnhet i återhämtning och gör det svårt att hålla en jämn arbetsinsats.
En annan oro som lyfts är att arbetsmiljön och arbetsförhållandena inte ger tillräcklig tid för återhämtning, familjeliv eller fritid. När vi inte får den nödvändiga vilan mellan passen, särskilt inför ledig dag, minskar chansen att återhämta oss på ett hållbart sätt. Personal beskriver sig själva som "trötta", och många börjar tappa motivationen att fortsätta inom yrket. De menar att arbetsförhållandena leder till både fysisk och psykisk utmattning, vilket i sin tur leder till fler sjukskrivningar och att personalen söker sig till andra yrken.
Det finns en oro för att sjukskrivningar kommer att öka, eftersom personalen inte orkar med den nuvarande arbetsbelastningen. Vi har nått en punkt där flera av oss, som älskar vårt arbete, börjar fundera på att lämna yrket. Inte för att vi vill – utan för att vi inte orkar längre. Flera av mina kollegor har redan valt att byta yrkesbana och söker sig till jobb där arbetsbelastningen och stressen inte är lika hög och där arbetsvillkoren är mer hållbara. Detta är ett stort problem, inte bara för oss som personal utan också för de människor vi vårdar.
Personal upplever att det finns en brist på stöd och tydliga riktlinjer från enhetscheferna. De beskriver att cheferna sällan är synliga på avdelningarna och att det saknas tydlig struktur och rutiner. Många vittnar också om bristande kommunikation mellan chefer, samordnare och personal – detta gäller både när det kommer till schemaläggning och vid nyanställningar. Även när ny personal börjar, så är inte grundläggande saker som delegering, arbetsverktyg och taggar på plats, vilket leder till ytterligare arbetsbelastning för de ordinarie medarbetarna.
Omedelbara åtgärder krävs, omsorgen riskerar att kollapsa om inget görs nu
Det är dags för majoritetens politiker och chefer på enheterna att lyssna på oss som arbetar på golvet inom omsorgen. Den feedback jag tar emot från personalen på de två boenden och tio avdelningarna har alla uttryckt samma oro – om inget görs nu, om vi inte får de rätta förutsättningarna kommer vi att förlora kompetent och engagerad personal. Detta är en väckarklocka som inte längre kan ignoreras. Det handlar inte om att klaga, utan om att skapa en arbetsmiljö som gör det möjligt att ge den omsorg våra boende förtjänar
Jag är djupt bekymrad över den ökande personalomsättningen, och jag ser en framtid där omsorgen riskerar att haverera om vi inte agerar nu. Personal från flera avdelningar vittnar om att deras chefer inte är närvarande på golvet, inte lyssnar på personalens åsikter och inte skapar en tydlig struktur för arbetsflödet. Kommunikation och ledarskap är svaga, och rutiner saknas. Detta skapar en kaotisk arbetsmiljö som inte bara drabbar personalen, utan även våra boende negativt. Men vi måste se till personalens behov – direkt. Det är inte längre möjligt att bara prata om dessa problem – vi måste agera omedelbart.
Personalen vet vad som behövs för att de ska kunna göra sitt jobb på bästa sätt. De ser de problem som finns och de har förslag på lösningar. De behöver mer personal, bättre scheman och bättre arbetsvillkor – men också ett ledarskap som är närvarande och som vågar fatta svåra beslut för att förbättra arbetsmiljön. Dessutom måste de få möjlighet att påverka sina arbetstider för att minska stress och skapa balans i livet, där återhämtning, familjeliv och fritid får plats.
Det behövs en arbetsplats där personal får stöd i sitt arbete och där de får de verktyg och resurser de behöver för att kunna vara där för dem de ska hjälpa. Det handlar om att bygga en hållbar arbetsmiljö där personalens hälsa prioriteras.
I rapporten ”Personalen i äldreomsorgen” skriver Socialstyrelsen: Att undersköterskor i äldreomsorgen är sjukskrivna dubbelt så länge och dubbelt så ofta som andra yrkesgrupper, att arbetsmiljön behöver förbättras för att göra yrket mer attraktivt, flertalet områden behöver utvecklas för att få en mer tilltalande och hållbar äldreomsorg.
En stor utmaning för äldreomsorgen är att ha tillräckligt med personal med rätt kompetens för att möta äldre personers behov.
- Arbetsmiljön behöver förbättras för att minska sjuktalen och göra arbetet mer attraktivt. Om vi ska ha en äldreomsorg med god kvalitet i framtiden kan vi inte låta dålig arbetsmiljö vara en orsak till att kompetenta medarbetare väljer att sluta, säger Sabina Orstam, avdelningschef på Socialstyrelsen.
En förändring måste ske nu
Omsorgsnämndens ordförande Michael Ländin har tidigare stolt sagt att Kalmar är en av Sveriges bästa 30 kommuner. Men när ska vi bli en av de bästa kommunerna när det gäller omsorg på golvet? Det är dags att sätta ord på handling och förändra arbetsförhållandena för de som gör det mest meningsfulla arbetet: att ge omsorg till våra äldre och sjuka.
Det är dags att ta ansvar för framtiden och skapa en hållbar och rättvis arbetsmiljö för alla som arbetar inom omsorgen. För om vi inte får förändring nu, vad händer då? Vilka kommer vi ha kvar om vi inte orkar längre?
Vi behöver en förändring nu. Det är dags att agera innan det är för sent.
Mia Luäng (SD) , ledamot omsorgsnämnden