DEBATT: Ismantorps borg måste räddas

Borgen byggdes på 200-talet efter Kristus och var i bruk fram till slutet av 500-talet då den tämligen plötsligt, men planerat, övergavs. Muren som löper runt borgen har inte mindre än nio portar, vilket vittnar om att borgen inte enbart tjänat som försvarsanläggning. Hade så varit fallet så hade borgen nog inte haft fler än två portar. Den nio portarna samt en liten anläggning i borgens centrum talar för att borgen också haft en religiös funktion. Talet nio ansågs vid denna tid ha en magisk och religiös innebörd och i borgen tillbad man och dyrkade dåtidens gudar.

Inne i borgen, utmed hela den omgivande muren finns grunder till femtio radhus och i borgens mer centrala delar finns grunder till ytterligare ungefär fyrtio hus av varierande storlek och i centrum finns en stensatt anläggning som möjligen kan sägas ha fungerat som ett tempel. Förmodligen övergavs borgen på grund av den klimatförändring som inleddes är 537 och pågick under flera decennier och som brukar benämnas fimbulvintern. Borgen med omgivning blev helt enkelt så blöt och kall att människor inte längre kunde vistas där. Man flyttade därför verksamheten till annan plats, kanske till Gråborg. Vid flytten tog man med sig allt  lösöre av värde och arkeologer som under senare tid undersökt borgen har följaktligen inte gjort några nämnvärda fynd.

Dagens besökare blir både besvikna och arga. Innanför murarna är borgen helt igenvuxen och husgrunderna kan knappast ens skönjas. Inte heller kan vägnäten med ringvägen och stigarna i riktning mot portarna återfinnas. Besökarna får låta sig nöja med att ta sig in något tiotal meter i borgen och därifrån överblicka en totalt igenvuxen fornborg, som inte längre kan beträdas och än mindre utforskas. Ansvariga tjänstemän vid länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Borgholms kommun måste ta sitt ansvar och snarast återställa Ismantorps borg i ett sådant skick som anstår ett av Sveriges mest framstående fornminnen.

Rolf Ekelund, historiker och skribent