Öka insatserna för att rädda biologisk mångfald i Sverige!

Nu har Christina Almqvist och Jan Herrmann, bägge aktiva i Länsförbundet, skrivit ett brev som nyss skickades till drygt 20 riksdagspolitiker, dvs de som sitter i miljö- och jordbruksutskottet och/eller är partiernas talespersoner i sådana här frågor. Inom de fyra viktiga miljöerna jordbrukslandskapet, skogslandskapet, vattenlandskapen och vardagslandskapet ges exempel på vilka problemen är, och vad som behöver göras för att minska de pågående förlusterna av biologisk mångfald, i huvudsak inom landet.  Vi framhåller att vi har alla ett ansvar mot alla arter att bevara deras livsmiljöer och också ett ansvar mot våra barn och barnbarn och kommande generationer att de skall få leva på en fungerande planet och ha möjlighet till samma rika naturupplevelser som vi. Vi menar bestämt att regeringen, med uppdrag från riksdagen, därmed bägge, har ett ansvar att målen i EU:s direktiv (främst art-, habitat- och vattendirektiven) inom rimlig tid verkligen nås. Vi anser vidare att regeringen har mycket bättre redskap till sitt förfogande än vad man hittills valt att använda, vilket dessutom sker anmärkningsvärt långsamt. Det bör alltså inte bara handla om avsättningar och skydd av särskilt värdefulla arealer, utan även mer av en omlagd förvaltning och användning av ”trivialnaturen”, som ändå ska kunna vara produktionsinriktad, samtidigt som dess roll för basala ekosystemfunktioner ska kunna vara stor, pga dess yta. Att inrikta sina marker att bättre bidrar med ekosystemtjänster – t ex kolinlagring och biologisk mångfald – skulle dessutom kunna gynnas genom bidrag.  En genomtänkt tillämpning fullt ut av de generella hänsynsreglerna och en realisering av vad som skrivits kring respektive habitats ”miljömål” (de femton, av riksdagen beslutade) skulle faktiskt kunna räcka en bra bit. Gör en bred utbildningskampanj till hela samhället: utbildningar på alla nivåer, näringsliv, företag, jord-och skogsbruk, centrala verk, kommuner, privatpersoner, trädgårdsägare med flera hur var och en kan bidra till att gynna biologisk mångfald i landskapet. Det vill säga utbilda hela svenska folket på detta viktiga område, kanske ett eget ämne i grundskolan/gymnasiet! Dessutom tror vi att i mycket högre grad bör genomföras uppföljning av åtgärdernas effekter, med vedertagna metoder, och resultaten dels göras tillgängliga, dels kritiskt prövas och analyseras, för en förbättrad adaptiv förvaltning av våra resurser, i bred bemärkelse. Ovanstående är exempel på sådant som vi kan se, däremot har vi svårare att veta exakt hur och var i samhällsmaskineriet dessa saker bör implementeras, dvs vilka juridiska och ekonomiska förhandlingsvägar som finns, sådant bör utredas av experter, inklusive departementens personal, OCH berörda myndigheter. Länsförbundets lokalkretsar har bidragit till och står bakom brevet, vilket med många konkreta exempel i sin helhet kan läsas på vår hemsida, se https://kalmar-lan.naturskyddsforeningen.se

Genom Jan Herrmann, sekr i Länsförbundet,