Regn.
Blåst.
Tolv grader.
1 412 åskådare på Påskbergsvallen.
Den som säger att superettan osar attraktion säsongen 2025 far med direkt osanning, och då var det ändå ett rent toppmöte som vi fick ta del av den här majsöndagen.
Ettan Kalmar FF mot tvåan Varberg.
Är vi snälla så var första halvleken, och matchen i stort, ett kvitto på att det var två starka lag som möttes, två lag med respekt för varandra och två lag som kan mobilisera en solid defensiv när det krävs.
Är vi lite mer elaka så kan vi påstå att inget av lagen riktigt behärskade omständigheterna, och man förfogade heller inte över de offensiva verktyg som på egen hand kunde bryta dödläget på det våta gräset.
Det var slarvigt, trubbigt och faktiskt rätt dåligt på alla håll.
Men vi tar chanserna under de första 45 minuterna i alla fall, för sakens skull. Eller, det som kunde kallas för chanser.
-
I den tolfte minuten så tappade Anthony Olusanya bollen högre upp i planen, Varberg ställde om och den vasse Oliver Alfonsi var nära att styra in ett lågt inlägg bakom Samuel Brolin, men bollen smet strax utanför.
Och:
Tränare Toni Koskela fick ställa upp en startelva utan givne anfallaren Saku Ylätupa (skadad), och då fick 18-årige Charlie Rosenqvist ta plats längst fram i planen, till vänster om “nian” Anthony Olusanya.
Jag gillar den manövern, att testa ungt och eget istället för att mata på med den iskalle Abdi Sabriye på en kant. Rosenqvist sprang och slet, men vägde lite lätt den här gången och Koskela, som inte tar några fångar alls i sina laguttagningar och byten under match, valde att lyfta in Arash Jafarpour direkt efter halvtid på tonåringens bekostnad.
"Säger en del om statusen"
Jag är kanske inte lika förtjust i just det korta finska tålamodet.
Och inte blev den rödvita offensiven mer spännande.
Den fräcke Camil Jebara kom ingenstans till höger och försvann snabbt ur händelserna, och poängkungen Anthony Olusanya fortsätter att vara mestadels anonym. Det är ju den här duon som ska “göra det” i en sådan här tät och viktig match, men det hände nästan ingenting alls kring dem.
Krigaren Abdussalam Magashy var den av de mer offensiva spelarna som var mest involverad kring Varbergs straffområde, och det säger faktiskt en hel del om statusen på den totala Kalmar FF-spetsen just nu.
Det saknas fantasi och fart.
Ja, det saknas kvalitet.
Punkt.
Hallbergs fina fötter
Två fina möjligheter till tre poäng hittade vi i alla fall i den andra halvleken, och det var ingen slump att det var två defensiva spelare som låg bakom dessa - med hjälp av Melker Hallbergs fina fötter.
Arash Jafarpour lobbnickade i översidan av ribban i den 75:e minuten, men jag skulle ljuga om jag skrev att Varbergs-keepern Fredrik Andersson såg orolig ut när bollen studsade ut till inspark. Han hade koll.
Riktigt farligt blev det dock i den 88:e minuten, när mittbacken Lars Saetra var nära att knoppa in sitt femte mål för säsongen - men Fredrik Andersson räddade bollen med knäna (!) på mållinjen.
Det var också den klart bästa målchansen i den jämna, rätt trista och mycket blöta matchen.
Superettan är ett osexigt maratonlopp, det har jag upprepat vid flera tillfällen, och en tredjedel in på racet så har fortsatt obesegrade Kalmar FF gjort nästan alla rätt. Man smyger med i täten utan att direkt förta sig, och sparar därmed förhoppningsvis krafter och kvalitet till en spurt under hösten.
"En oerhört solid defensiv grund"
Toni Koskela har också byggt en oerhört solid defensiv grund som alla lag behöver som drömmer allsvenskan och man har några spelare som tillhör seriens allra främsta.
Tufft då att Aboubacar Keita, som givetvis är en av dessa, fick en varning mot Varberg och är avstängd i nästa bortamatch mot Utsikten. Samma öde väntar Camil Jebara, men jobbigast av allt var att Robert Gojani tvingades kliva av tidigt i andra halvlek med en skada.
Toni Koskela får jobba runt på det manskap han har i mötet med tolvan i tabellen, men någon klockren ersättare till Gojani, det finns inte i truppen.
Inte ens i superettan.