Jag promenerar hem med cykeln efter en jobbdag och får syn på det. Att några av syrenerna blommat ut. De flesta är fortfarande som små knutna nävar med löften om stordåd, men några har öppnat sig och bara är där, alldeles lila och lockande. Jag vet vad som väntar. Förr om åren kunde jag glömma, bara ta en doft och knockas helt utan förberedelse. Men nu vet jag. Så jag samlar mig, stannar upp, gör mig redo. Andas ut, håller andan, närmar mig den lila klasen. Och drar in doften. Suger i mig med full kraft.
På en millisekund slungas jag ut i rymden. Känslorna exploderar i bröstkorgen, jag badar i nostalgi och framtidstro och fullständig närvaro på en och samma gång. Det är som att högstadieförälskelsen och hånglet på niornas avslutningsfest (med killen man var bästis med ett helt år men också kär i) dänger till en i ansiktet. Som att alla samlade förälskelser genom hela livet gör det.
Klänningarna på skolavslutningarna, det brustna läkta hjärtat när man var tjugofem, förväntningarna, livskraften, lusten och hela härligheten. Det sköljer över en. Min själ kläs i en vänlig grönskas rika dräkt, från topp till tå.
*
För mig är syrendoften starkare än amfetamin. Nej, jag har inte testat amfetamin, men jag kan ändå tänka mig. Den där första doften, när våren tagit fart. Wow, man blir verkligen äldre med åren. Hör sin mun säga sånt som ”naturens kraft är magisk” och ”jag mår så bra av ljuset”. Men så är det. Kanske är det just för att man samlat på sig så många år av skolavslutningar och förälskelser och krossade hjärtan och starka känslor. Och alla dessa kapslas in inuti, för att endast öppnas upp av diverse nycklar. Öppnas upp av små, små lila blommor.
Min mormor fyller nittioåtta år, och jag undrar vad som stormar runt i henne när hon får känna doften av en utslagen syren. Nittioåtta år av samlade minnen, känslor, sensationer. Men också, mest troligt, fullständig närvaro. För det går inte att värja sig. Det blir så påtagligt, att jag är i detta andetag. Inte dåtidens andetag, inte framtidens. Bara detta. Alltid detta andetag.
Vi kan köpa hur många saker som helst. Fylla livet med swimmingpooler och soda streamers och backkameror och barfotaskor och pergolas och altandäck och amfetamin. Men inget kommer slå vårens första doft av en utslagen syren. Inte för mig i alla fall.