Krönikören Linnéa Nestor skriver om lycka i sitt senaste alster.
Micael Dahlen studerar anledningen till finnarnas höga lyckonivå, och hittar ett gäng finländare som han låter dokumentera lyckonivån dag för dag parallellt med att skriva ned vad de gör under dagarna. De gör inget särskilt, visar det sig. Troligtvis det som de flesta av oss gör. Äter, bajsar, sover, är på jobbet. Han finner inget särskilt.
*
Men, efter ett tag ser han att samtliga test-personers lyckonivå börjar sjunka. När de funderar på hur lyckliga de är - blir de olyckliga. Att tänka på oss själva och ständigt försöka maxa lyckonivån visar sig vara helt fel väg att gå. Vi äts upp av våra egna rövhål!
Jag tänker på att jämförelse är olyckans moder. Jag vet inte om det är ett gammalt talesätt, eller om det är jag själv som hittat på det, men så är det ju. Jämförelse ÄR olyckans moder. ”Vem är jag?” hit och ”Vad vill jag?” dit. Skitsamma! Det är dags att krypa ut ur sitt eget anus och torka av sig all självcentrering. Gör nån annan glad istället! Det har ju visat sig vara ett riktigt effektivt lyckorecept, att göra något gott för en medmänniska.
*
Instagram har lämnat min telefon för jag kan inte hantera det och det gör mig sannerligen inte lycklig att se alla andras lyckligaste ögonblick. Däremot har jag testat en app som heter BeReal som går ut på att användarna tar en bild på en given tidpunkt. Jag följer några få vänner, men det räcker för att förstå att det är inte så stor skillnad egentligen. Det folk framförallt ägnar sin tid åt är samma som mig: äta frukost, jobba, gå på toa, äta, gå på toa, se på tv, slänga sopor.
Så det bästa vi kan göra när vi haft en medioker dag är väl; ingenting. Take a chillpill. Gör ingen grej av det. Don’t worry, be happy.