Den första är enkel, och till och med jag börjar bli trött på att tjata om behovet av offensiv spets. Men – nummer ett på min lista är alltså.
1. Minst en offensiv poängspelare, som har både kvalitet och ett stabilt CV.
Då kanske ni kontrar med att säga att Kalmar FF redan har Anthony Olusanya, som svarat för sex mål och fyra assist och med det placerar sig som trea i Superettans poängliga? Statistik ljuger sällan, men just i det här fallet är jag ytterst tveksamt om Olusanyas kvalitet motsvarar produktionen så här långt, att det helt enkelt beror på att serieledarna skapat tillräckligt mycket så att det nästan är omöjligt att inte trycka dit några baljor här och där under en vår.
Elakt, jag vet.
Men, finländaren försvinner ofta ur matcherna, ser inte sällan rätt bekväm ut, och hans prestationer har faktiskt försämrats efter hand. För mig är det inte det här anfallaren att luta sig emot om målet är allsvenskan.
*
Två matcher har finländaren avgjort om jag har rätt, Gif Sundsvall (1-0) och så straffen mot Landskrona på tilläggstid (3-2). Sedan var det ett öppet mål mot Västerås (2-2), två mål i förlusten mot Örgryte (2-3) och så det avslutande femte målet i 5-1-segern mot Helsingborgs IF på Olympia.
Är det spetsen som kommer att fälla avgörandet under en pressande höst? Nej, säger jag.
Saku Ylätupa då? Två mål så här långt, och där finns stunder av briljans. Men den långa erfarenheten säger att finländaren är för ojämn och dessutom har varit skadedrabbad den här säsongen.
I övrigt sett till rena offensiva spelare så finns där Malcolm Stolt (två mål), Abdi Sabriye (noll mål), Camil Jebara (noll mål) – och det är ju ingen försäkring alls.
*
Nu har ordförande Joachim Lantz förklarat för Barometern att det finns pengar att värva för. Då säger jag att det vore tjänstefel om man nu inte gör ALLT för gasa ifrån konkurrenterna i toppen av serien, vilket innebär en stark offensiv värvning.
Visst, man kan ställa sig den befogade frågan: vad det skulle kosta?
Men frågan man egentligen borde ställa sig är vad det skulle kosta att snubbla i det allsvenska racet i höst.
Är det värt risken att inte värva?
Det vore i så fall ett högt spel.
Namn in då? Jag nämnde i en tidigare krönika att jag i alla fall skulle ringa Mileta Rajovic, vars situation i engelska Watford är oklar. Så funkar marknaden, man ringer även på långskott, kanske bara för att utesluta möjligheten.
Oscar Sjöstrand är en frisk fläkt hos seriekonkurrenten Sandviken och ett lån av Elfsborgs talang Gottfrid Rapp värt att utforska.
Vad gäller finansiering så har ordförande Lantz alltså sagt att där finns pengar i kassan vid behov och rätt tillfälle, och det är ju en ypperlig signal.
Jag vet också att det finns fortsatt intresse att hjälpa till från Kalmar FF Transferintressenter, och att det var långt ifrån alla inblandade (hos Transferintressenterna) som ville ha pengarna tillbaka på det stora lån som Kalmar FF betalade tillbaka 2024.
*
2. Målvakt
Samuel Brolins prestationer under våren har varit ganska mycket “heaven or hell”. Den väldige keepern kan göra otroliga parader – låt mig återkomma till det – men misstagen är återkommande, och när ett lag har en målvakt som man inte litar hundraprocentigt på så skapar det lätt en otäck skakning i grundfundamentet.
Två direkt svaga ingripanden senast mot bottenlaget Örebro SK kostade också Kalmar FF två viktiga poäng.
Men mer alarmerande ändå är Brolins spel med fötterna, där det känns som om det tas risker för ofta (som mot ÖSK) och de längre bollarna hittar allt för sällan sina tilltänkta mål. Nu är det inte många keeprar i Superettan som har Messi-liknande fötter, men den här delen i Brolins spel har verkligen inte varit acceptabel.
Hade jag varit KFF-sportchef – eller snarare kanske agent till Brolin – så hade jag snabbt klippt ihop ett collage av alla de stora paraderna under våren, och använt den videon som skyltfönster för en flytt i sommar.
Där skulle Kalmar FF också kanske kunna få in en peng, för det är lätt att imponeras av storleken på målvakten och hans förmåga att svara för spektakulära räddningar.
Vem skulle man då ta in istället?
Tja, Ricardo Friedrich var allsvenskans bästa målvakt med Kalmar FF för ett par år sedan, nu är han snart fjärdemålvakt i Malmö FF.
En chansning, såklart, men ett samtal värt att ringa kan jag tycka.
*
3. Högerback - höger wingback
Det är inte kvaliteten på den här positionen som kommer att avgöra om Kalmar FF spelar i allsvenskan nästa säsong eller inte.
Men vägen till förbättring här är nog den kortaste av de tre punkter jag räknar upp i den här krönikan.
Arash Jafarpour har de fysiska kvaliteterna för att spela i allsvenskan, men spelsinnet och förmågan i spelet med bollen håller låg superettannivå skulle jag vilja påstå.
Rony Jansson borde nog vara svaret på vilken spelare som skulle kunna spela positionen i Kalmar FF, men finländaren har fått väldigt lite att stämma när han getts chanser att starta matcher i år. Jansson har också fysiken, möjligtvis även talangen, men saknar ännu tajming, känsla för risktagande och ren spelförståelse.
En mer kompetent högerback skulle ge Kalmar FF ytterligare en dimension i spelet, och i en lång och dramatisk höstspurt så skulle det vara välkommet.