LÜHR: Önskar att jag hade Måsegårds självförtroende

4-0 på Halmstads BK och 1-1 mot Malmö FF på bortaplan känns ju på pappret som ett jättekliv i rätt riktning för den allsvenska nykomlingen. Och så kan det ju också vara, det kommer ju att visa sig.

Men om man väljer att skrapa lite på ytan till dessa senaste slutresultat så får man också information som kan vara relevant när man värderar dessa matcher.

Efter överkörningen av HBK så textade jag alltså med vänsterbackslegendaren Per “Texas Johansson, som medgav att resultatet var lite pinsamt för hallänningarna, men han sa också att Halmstad-laget ställde upp med ett lag där väldigt få av spelarna skulle aspirera på ett plats i den allsvenska startelvan i år. Jag tror “Texas” sa fyra.

Under krysset mot det stapplande ekonomiska och sportsliga monstret Malmö FF så satt jag i bilen (tillsammans med fyra tjattrande 12-åringar) till Kalmar och Lindsdal för ett tränings- och matchläger med mina tjejer från Rotebro IS F2013. Lite peppad av att se 1-1-resultatet på luren så drog jag snabbt ett mess till Calle Gustafsson för en ytterst subjektiv KFF-bedömning.

Svaret var ungefär, att visst, de hade spelat bra, men att han förväntat sig mer av ett roterande MFF. Att det därför var svårt att sätta värde på 1-1-resultatet.

Vilket är min bild i stort av Kalmar FF:s försäsong och cupspel.

Det är svårt att värdesätta den.

Det är därför jag önskar att jag hade klubbchefen David Måsegårds blick och kunskap.

***

Nu är jag lite elak, jag medger det, men jag har svårt att begripa en klubbledare som vill ut och visa upp sig på sociala plattformar när man känner lite vind i seglen. Och samtidigt skriva “tvivlare”, som i det här fallet nästan alltid är “die hard”-KFF-supportrar, på näsan.

Efter segern över Halmstad så twittrade Måsegård:

“Vårt lagbygge börjar ta form. Bra känsla och tre veckor kvar till Allsvenskan. Det var andra tongångar i januari”. Följt av en glad smiley.

Svårt att tolka som annat än: “Vi har vetat vad vi gjort hela vägen. Vad trodde ni?”

I mina ögon är det onödigt, för Kalmar FF har inte vunnit eller åstadkommit någonting alls av vikt så här långt i år. Och när du bröstar upp dig och vill berätta att du minsann kan bättre och vet bättre än de som varit oroliga eller till och med irriterade på grund att inget hänt förrän nu, så gör du dig själv och därför även föreningen bara till en större måltavla för framtida kritik.

I den digitala världen vi levt i ganska länge nu så glömmer man ingenting. Allt sparas. Och kan man få tillbaka ett kaxigt uttalande eller en fräck åsikt i ansiktet, så kan jag garantera att den kommer. Den snytingen har jag (ibland med rätta) känt på många gånger, men skillnaden är att jag och David Måsegård har olika jobb. Mitt är (ibland) att tycka fräcka saker, men framför allt vara ärlig i åsikter, medan klubbchefens främsta uppgift är att se till att föreningen mår bra, att verksamheten är väloljad och framgångar nås utan onödig friktion.

***

Du ser inte Elfsborgs Stefan Andreasson göra det, och du kommer garanterat aldrig vara med om att MFF:s Daniel Andersson svingar på det sättet. Har Hasse Larsson ens Twitter? Bosse Andersson kunde verka kaxig, absolut, men han har också en handfull SM-guld i innerfickan och byggt upp en förmögenhet på närmare en halv miljard åt Djurgården. Kan ni egentligen påminna er någon allsvensk ledare göra på liknande vis? Och de fyra nämnda tungviktarna har ändå skapat sig plattformar där det skulle kunna verka rimligt att läxa upp kritiker och tvivlare.

De är alla bevisade vinnare.

Jobbet är pressande, och jag fattar verkligen suget efter att få vråla ut, eller i alla fall knappa in på telefonen:

“Vad säger ni nu då? Ha!”

Men det är bara onödigt. Allsvenska klubbchefers och sportchefers jobb mäts aldrig i vassa inlägg på X (Twitter), de mäts enbart i form av resultat.

Resultat när det räknas, alltså.

***

Vi hade för övrigt en alldeles otrolig helg i Lindsdal med tjejerna. Generösa Lindsdals IF (tack, Magnus Magni, du var bäst som tränare och du är bäst även i dag) lät oss ockupera klubbhuset i två nätter, vi fick möta duktiga LIF F2012 i ett par matcher och på söndagen lirade vi mot nyskapade Kalmar FF Akademi på Gasten.

Ett känt blåshål och kylväska, men den här söndagen så strålade vårsolen och vinden var knappt märkbar. Jag var oerhört stolt och glad över att få visa upp staden och de bägge motståndarlagen för lyckliga Rotan-tjejer och mina ledarkollegor.

Den goda maten hämtade vi i mitt gamla vardagsrum, Kallskänken, och det kändes verkligen som att komma hem igen.Kalmar är verkligen en fantastisk stad.

Jag hoppas att den får uppleva en lika fantastisk allsvensk fotbollssäsong.