Lühr: Premiärresultatet var ingen överraskning

Jag var ärlig med tränaren när vi talades vid.

Alltså, när Toni Koskela och jag pratade om snacket som gått i medierna inför Superettan. Det om att “förstöra Superettan", som orutinerade och ofta skadade backen Rony Jansson sa, och att Kalmar FF inom kort ska utmana topplagen i allsvenskan, vilket Toni Koskela själv uttryckt.

Missförstå mig rätt, jag gillar skön kaxighet hos spelare och ledare. Eller kalla det "arrogans", som Toni Koskela själv sa i intervjun med mig.

Men då måste man också vara tvärsäker på att man är den typen som ska vara med och leda förödelsen på planen, alternativt veta om att man befinner sig i en grupp som klarar av att hantera den typen av press som sådana tränaruttalanden skapar.

Annars riskerar kaxigheten och arrogansen att bli till kryptonit för laget.

Efter en spelad match i Superettan finns det ingen anledning att börja svinga åt varken höger eller vänster, det kommer som sagt ta tid innan den här serien sätter sig. Men när Toni Koskela, omedelbart efter 0-0 mot Sandviken säger till Barometern: “För att vara en serievinnare är det här en match du måste gå ut och göra mål i med de chanserna vi hade”, så spär han medvetet på den press som Kalmar FF redan satt på sig själva inför resten av 2025.

Är det vad supportrarna och sponsorerna vill höra?

Garanterat.

Är det rätt metod för att få just den här gruppen att prestera?

Det får vi snart se.

 0-0 var ingen chock

Nej, den mållösa premiären på Jernvallen i Sandviken kom inte som någon chock i mitt hus, knappast heller i den svenska fotbollsverkligheten - och jag hoppas att inte Kalmar FF-spelarna drabbats av en heller.

För så här kommer det se ut.

Deal with it.

Från mina år runtomkring Kalmar FF så gläds jag ändå med en fin kille som Olle Samuelsson, som skötte sig alldeles utmärkt i det känsliga mötet med sin moderklubb.

Nu läser man här och där på sociala medier att det var knas av Kalmar FF att släppa Samuelsson 2023, och det får man givetvis tycka. Men såg man en så stor del av den dagliga verksamheten som jag fick göra under en tvåårsperiod så kändes det inte alls konstigt att KFF gjorde det valet där och då. Olle Samuelsson var inte riktigt nära att utmana om en plats, och av olika anledningar så krävs det ibland en ny miljö för att man ska få ut sin potential som ung spelare.

Nu fick han först ta lite senioransvar i Oskarshamns AIK, för att sedan ta klivet upp till Sandviken och Superettan.

Klockrent för Olle.

Vad Kalmar FF kanske bör fundera över, och garanterat redan gjort, är v a r f ö r det krävdes en ny miljö för Olle Samuelsson att ta de där kliven, precis som det gjorde för Alexander Ahl Holmström (och där finns ytterligare exempel).

Kanske har man också hittat något slags svar på den frågan eftersom 18-årige Zakarias Råvik nu på bara en vår slagit sig in i startelvan.

 Och när vi ändå är inne på mittbackar så kommer här en liten slutkläm.

Zakarias Råvik har varit riktigt fin och är rödvit framtid.

Aboubacar Keita har hyfsat snabbt funnit sig tillrätta och är ett allvarligt hot på offensiva fasta situationer.

Men det är ju som bekant även Lars Saetra, och den stora norrmannen har dessutom den klart bästa uppspelsfoten av samtliga (!) KFF-backar - och det jag gillade bäst av Toni Koskelas matchcoachning mot Sandviken var att i andra halvlek våga spela med samtliga dessa tre mittbackar.

Där borde det i alla fall finnas en lärdom att ta med sig till lördagen, och hemmapremiären mot Gif Sundsvall.