Boksläpp: ”En hyllning till vänner som inte finns längre”

Boken skildrar en uppväxt med otrygga livsvillkor och resan tillbaka till sig själv, med teman som självkänsla, gränssättning och inre trygghet.

— Boken är en hyllning till mina vänner som inte längre finns, säger Crisse Holma.

Hon bor och verkar i Kalmarområdet och arbetar till vardags inom skolan. Skrivandet är hennes främsta uttrycksmedel.

Boken är utgiven via ett egenutgivningsförlag. Processen tog drygt ett år och var bitvis tung – som att läka en andra gång.

— Det började med att jag skrev för min egen skull, för att låta känslorna få en plats. Idén om en bok växte fram när jag insåg att min historia kunde hjälpa andra, berättar hon.

Psykisk hälsa i fokus

Berättelsen kretsar kring psykisk hälsa, trygghet och ungas villkor.

— Boken är skriven för maskrosbarn och för människor som känner sig ensamma i sina känslor. Den handlar om att bryta mönster, säger hon.

Varje kapitel avslutas med ett självläkande avsnitt med reflektionsfrågor.

En maffig release

Crisse håller boken i handen och beskriver releasen som maffig.

— Nu håller jag mina egna ord. Min egen historia ska plötsligt delas med världen.

Att gå ut med berättelsen har varit känsligt, särskilt för familjemedlemmar som omnämns i boken. Ändå fanns ingen tvekan. Hon betonar att inget är skrivet för att såra, utan för att hjälpa. 

— Jag vägde det mot varandra: Vad ska gå först? Eftersom jag arbetar med att hjälpa andra – vilket är mitt kall i livet – vägde det tyngst.

Mottagandet har varit gott. Vissa har blivit förvånade över vad hon gått igenom. 

— Jag vill visa att man kan göra misstag och att det går att börja om.

Framtidsplaner

Nu är hon stolt över att boken är färdig och finns ute i bokhandeln.

— Jag ska försöka komma ut på bokprat. Drömmen är att besöka skolor och föreläsa.

Hon läser ett stycke ur boken:

”Jag bar alltihop utan protest, som barn gör. Man bär för att man älskar. För att man inte förstår att man har rätt att lägga ner. Länge trodde jag att ryggsäcken bara var fylld av hennes misstag. Hennes rastlöshet, hennes flykt, hennes fall. Jag tänkte att jag släpade på spillror hon lämnat bakom sig eftersom ingen annan orkade plocka upp dem.”

Det finns redan ett frö till en andra bok, avslöjar Crisse.