Sol. Lite vårvärme. Vind. Moln. Mer vind. Lite vårkyla.
Grönt gräs.
April. Läckert tifo. Lagom mycket - eller lagom lite - folk på läktarna.
Hemmapremiär.
Och så en rivstart!
Ett förberett och fokuserat Kalmar FF kom blixtsnabbt ur startblocken den här lördagseftermiddagen, och gav inte Gif Sundsvall någon möjlighet att andas eller omgruppera under inledningen på Guldfågeln Arena.
Det small också nästan omedelbart.
Ett långt inkast från vänster från Sivert Øverby skarvades i straffområdet av högerbacken (!) Lars Saetra och bollen letade sig studsande fram till Anthony Olusanya.
Den finländska halvvolleyn var sedan klinisk. Pressad och otagbar för Gif-keepern Jonas Olsson, och Kalmar FF fick tidigt men ändå välförtjänt vråla ut årets första måljubel Superettansäsongen 2025.
Samtidigt tickade matchuret förbi tre minuter.
Det dröjde ända fram till den trettonde minuten innan gästerna lyckades etablera något som skulle kunna kallas för spel på den offensiva planhalvan, och då började norrlänningarna också vinna allt fler dueller och röra till det en smula för KFF-försvaret.
Resten av första halvlek var väl också rätt jämn sett till spelet, men målchanserna skapade Kalmar FF till hundra procent. Elfsborgslånet Camil Jebara yrde fram på högerkanten, men saknade den sista kvaliteten i inspel och avslut, och Robert Gojani styrde matchen från sin position på det centrala mittfältet.
Och visst skulle antingen Lars Saetras nick i insidan av stolpen i den 32:a minuten eller Aboubacar Keitas friläge, knappt tio minuter senare, gett 2-0 innan pausvilan.
Då hade den resterande resan garanterat blivit mer bekväm.
Borde ha varit större siffror
Efter 0-0-premiären borta mot Sandviken så undrade jag om tränare Toni Koskelas upprepade tal om serieseger och ett omedelbart allsvenskt återtåg (premiärtifot!) verkligen var rätt för den här rödvita gruppen.
Om pressen kunde bli för stor.
Om det snacket istället kunde bli kontraproduktivt.
Men det första svaret på den frågan var ett rätt tydligt nej.
1-0 borde varit större siffror, i alla fall ett par hemmamål till, och det är väl där man kanske kan låta något frågetecken stå kvar två matcher in på Superettan. Det är ju inget dåligt frågetecken egentligen eftersom Kalmar FF skapar målchanser, men skärpan hos de ansvariga målskyttarna svajar rejält så här 180 minuter in på seriespelet.
Ett par exempel:
-
Abdi Sabriye värvades som en Taha Ali Light, en kantjoker som ska kunna göra sin gubbe en-mot-en och skapa mål och och farliga inspel på egen hand. Så här långt är Sabriye tyvärr bara väldigt mycket Light. Och då är jag snäll.
-
Saku Ylätupa startade starkt, hade en farlig nick och det fina inspelet till Saetras stolpträff. Men efter den första halvtimmen så hände det absolut ingenting. Ylätupa gick upp i rök.
-
Samma egentligen med matchvinnaren Anthony Olusanya, som även brände ett öppet läge i slutet efter skickligt förspel av matchens lirare, Robert Gojani.
-
Sen, som jag redan skrivit, så var Camil Jebara pigg i första halvlek, men det är också en spelare som gjort få eller inga seriemål de senare åren och där behövs nivån höjas för att bli mer än bara pigg.
Sen en sista neggogrej, jag lovar, men det kan aldrig vara meningen att Samuel Brolin ska ta så många uppspel för Kalmar FF den här säsongen.
Väl?
Fötterna håller inte för det, och motståndet gnuggar händerna varje gång målvakten får lite press på sig och siktar uppåt i banan.
För mig är det ingen stor grej, om man bara gillar läget och anpassar sig efter det.
Låt Lars Saetra sköta uppspelen.
Punkt.
Men - och det här är väldigt viktigt - så länge Team Toni Koskela släpper in noll mål per match, då lägger man också grunden till det man själva vill kalla för “resan hem” (jag gillar supportrarnas “Återtåget” bättre).
Samuel Brolin fick göra en okej räddning på riviga Mille Erikssons halvchans i inledningen av andra halvlek, annars var det en lugn eftermiddag i Kalmar FF:s straffområde.
1-0-segern var aldrig riktigt hotad.
Och det är så man bygger framgångsrika säsonger.
Bakifrån.
Och lägger man ihop allt så är starten på Superettan rätt bra. Fyra poäng, en offensiv som skapar flera och stora målchanser och nu får tid att utvecklas i lugn och - för det är totalt stängt bakåt.
Det är lovande.
***
Det sades från officiellt håll att man "närmade sig 4 000 biljetter sålda” under fredagen.
Det blev 3 694.
Det är väl…, okej. Eller, sådär. Jag köper inte snacket om att det var lite kallt och blåsigt ute, eller att det bara blev 0-0 i premiären. Om det är tryck i leden man vill skapa så måste man göra ett större jobb.
Och det man kan sakna är Kalmar FF:s egna slit för att skapa PR-tryck kring hemmapremiären och hela den här säsongen, då man till exempel inte längre kan förlita sig till den vanliga draghjälpen från tidningen Barometern.
Den heta allsvenska hockeyn har tagit stor plats i staden och i lokal media, och fokus skiftar i takt med vad läsarna vill ha. Sådant är lätt att mäta. Dagen innan hemmapremiären på GFA så hade Barometern noll texter om Kalmar FF, i alla fall som jag kunde läsa på nätet.
Då måste föreningen själva ta ansvar.
En patenterad men svår lösning är att vinna en massa matcher, och starten på Superettan har varit fin. Men att förlita sig till andra aktörer och trepoängare, det tror jag är en väldigt riskabel väg att gå.
Det är även något jag sagt till Kalmar FF öga mot öga.
***
Serieledande (!) Oddevold väntar nu i nästa omgång.
Säg inte att den här säsongen inte börjar på ett sexigt sätt för Kalmar FF!