Nio rödvita spelare saknades av olika anledningar när Kalmar FF cupgenrepade mot superettanlaget IFK Norrköping på ett isande och vindpinat (!) Gasten den här lördagen i februari.
Så det var ingen allsvensk startelva som tränare Toni Koskela ställde ut på konstgräset, och det var inget planerat allsvenskt lag som fick se ett rappare och mer offensivt inspirerat Peking åka hem med en hyfsat rättvis 3-1-seger i bussbagaget.
Men låt oss analysera det vi kan analysera.
Nassef Chourak är ett av tre av föreningen haussade internationella nyförvärv som hämtats in i en sen timme för att staga upp och spetsa till den allsvenska nykomlingen. 21-åringen, som värvats från nederländska storklubben Ajax ungdomslag Jong Ajax, är en offensiv spelare med fin blick och känslig vänsterfot. Så långt allt gott.
Mot ett i stort sett lika frånvarodrabbat IFK Norrköping startade Chourak som tia, det vill säga strax bakom tonårsanfallaren Elion Emeri, och skulle fungera som fantasifontän när Kalmar FF gick till attack. Men mer än glimtar av fräcka idéer och försök till kombinationer fick vi inte se den halvlek som Chourak spelade, och det berodde säkert mycket på att där inte fanns så många lekkamrater att lattja med den här dagen runt Pekings straffområde.
Sammanfattat: Chourak såg intressant ut, men jag identifierade inget frågetecken som rätades ut under de 45 minuterna.
Däremot såg jag ett utropstecken växa sig större och större under matchen.
***
Han slet över hela planen, han satsade stenhårt i närkamper, han finlirade och dominerade stundtals spelet fullständigt.
Carl Gustafsson fick äntligen göra en emotionell och efterlängtad comeback under förra hösten efter ett alldeles för långt skadeuppehåll. Men av frånvaron från fotbollen märktes ingenting i Superettan, och när jag nu såg mittfältaren göra lite vad han ville mot ett talangfullt och (alltid) satsande IFK Norrköping så är det lätt att konstatera:
Den här gubben måste snart få ge sig av på äventyr i en bättre liga än allsvenskan.
Gustafsson har ett utgående kontrakt i sommar, och det måste ju ha varit högst upp på sportchefen Mats Winblads “to do-list” redan han anlände till Guldfågeln arena i oktober 2025: att förlänga just det kontraktet.
ASAP!
Calle Gustafsson är en fantastisk fotbollsspelare och han är en lika fantastisk (minst) människa, som bryr sig om lojalitet, familj och sina rötter - så jag skulle bli förvånad om det inte gick att ro den affären i hamn.
Men det måste göras snyggt, schysst - och snabbt.
Oavsett vad som händer så tvivlar jag på att Gustafsson är kvar i Kalmar hela säsongen, han är alltså för bra för det, men - herregud! - vad beroende man kommer vara av sin stjärna så länge han blir kvar.
***
Det är fortfarande iskall försäsong och ingen ska behöva dra i några paniknödbromsar ännu, men det ser ju inte så fint ut att Kalmar FF fortsätter att släppa in många mål i möten med etablerat motstånd.
Fyra mot mästarna Mjällby, med ett svagt lag ska sägas. Tre mot danska Viborg. Och tre nya nu mot IFK Norrköping.
Över tre insläppta i snitt, alltså, och Toni Koskela - som varit safety first (och skicklig på detta) sedan han kom till Kalmar FF - måste ändå skrapa sig lite oroligt i håret.
För det var billiga mål.
- 0-1. Provspelande mittbacken William Åkesson (Malmö FF) drog på sig en billig men också mycket onödig straff, en tuff satsning där motståndaren hade ryggen mot mål i ett rätt ofarligt läge.
- 1-2. Kom efter en stark KFF-period med rejäla målmissar av Charlie Rosenqvist och inhoppande Malcolm Stolt. Efter en plötslig omställning tappade de okoncentrerade KFF-försvararna kollen på sina spelare och Leo Lif kunde ostört rulla in bollen bakom Samuel Brolin.
- 1-3. Samme Brolin tvekade när en hög boll kom in mot hans mål via en Peking-fot. Lars Saetra valde att hålla bort “sin” anfallare och vänta in målvaktens aktion, men Brolin stannade på mållinjen och nicken för 1-3 var både aggressiv och effektiv.
Nu laborerade Koskela med en nykomponerad trebackslinje - Lars Saetra, Zakarias Råvik och William Åkesson - och det ska tas med i bedömningen.
Men.
Här finns jobb att göra inför allsvenskan, det kan man konstatera.
***
Vad gillade jag då, förutom Calle Gustafsson?
Då säger jag att Toni Koskela startar 16-årige Elion Imeri, före till exempel rutinerade Malcolm Stolt. Tonåringen gjorde ingen dundermatch men han gjorde heller inte alls bort sig, och erfarenheten av dessa matcher är ju ovärderlig.
Charlie Rosenqvist, gjorde mål igen den här försäsongen, och han kunde gjort flera. 18-åringens fräcka framfart och respektlösa spel ska bli intressant att följa.
Och det blir ett hattrick i egna talanger, för även om jag inte är säker på att Zakarias Råvik, 19, är en allsvenska mittback i dag, så är jag tämligen säker på att han kommer bli en sådan inom kort. Lugn, läser spelet bra och kan spela upp bollen på varierande sätt.
***
Nu väntar Svenska Cupen och Mjällby nästa lördag, och då hoppas jag få se en glimt av en annan på förhand hyllad värvning: offensive Charles Sagoe Jr, från Arsenals organisation.
Spännande.
Det 21-åriga lånet kommer från en på pappret hög plattform, men skrapar man lite på ytan efter modesta (om jag är snäll) lånesejourer i lägre divisioner hos Swansea och Shrewsbury så kanske vi inte ska tro på omedelbara underverk i Sverige.
Sagoe Jr fanns också med på den lista av spelare, som är tillgänglig för alla sportchefer över hela världen, som Arsenal gärna ville se i en annan klubb.
På Kalmar FF:s motsvarande lista finns Abdi Sabriye och Isaac Atanga.
***
Kanske får vi då också se finske värvningen Marius Söderbäck, 22, från Ilves och enligt finska YLE vill Koskela & Co även värva landsmannen Kasper Paananen från SJK.
Lägg till Rony Jansson, Anthony Olusanya och - såklart - tränare Koskela och Kalmar FF:s supportrar får hoppas att det är i Finland som Mats Winblad gräver sitt guld.
Eller i alla fall ett nytt allsvenskt kontrakt.