Barnet nöp läraren fyra-fem gånger i armarna ordentligt. Barnet sparkade med sina skor på lärarens ben. En lärare har tidigare blivit både slagen, sparkad, och kallad “jävla idiot” och “jag ska döda dig”. Det här är berättelser från personal på Kalmars skolor och hur deras vardag kan se ut.
Elever som vägrar lyssna på skolpersonalens tillrättavisningar, och som inte tvekar att ta till våld när de inte får sin vilja igenom. En rapport från Arbetsmiljöverket visar att hot och våld mot lärare har ökat med 150 procent mellan 2013 och 2023. Fackförbundet Sveriges Lärare uppger att var tredje lärare har utsatts för kränkningar, hot eller våld det senaste året.
Under 2024 lämnade en större andel lärare än någonsin yrket, och idag arbetar omkring 15 procent med lärarexamen utanför skolans värld. Utvecklingen kan inte beskrivas som annat än dyster, och bekräftar bilden av ett yrke med låg attraktionskraft och hög arbetsbelastning.
Efter Barometerns publicering om våldet, hoten och trakasserierna på Kalmars skolor har många reagerat kraftfullt. Fördömanden har inte låtit vänta, och markeringar mot att utvecklingen är oacceptabel har strömmat in. Jag är den första att räcka upp handen och instämma.
*
Men jag vill samtidigt vara uppriktig. Det räcker inte att ta avstånd och markera mot nuvarande utveckling. Jag vill peka på tre konkreta åtgärder, direkt nödvändiga, för att vända utvecklingen i skolan. För det första, stärk rektorernas och skolpersonalens mandat att agera vid avvikande beteenden och ordningsstörningar. Skolpersonal ska inte behöva vara oroliga för att få konsekvenser om de tvingas ingripa i en allvarlig situation.
För det andra. Alla skolor behöver tydligt formulerade skolregler, innehållande konsekvenstrappor och förväntansdokument. Den 17 mars lade regeringen en proposition på riksdagens bord om ett antal justeringar i skollagen. Rektorns ansvar för trygghet och studiero på skolenheten förtydligas.
Dagens ordningsregler ska bli skolgemensamma och innehålla en plan för konsekvenser vid överträdelser. Möjligheten att vidta disciplinära åtgärder, exempelvis i form av utvisning ur undervisningslokalen, tillfällig omplacering inom och utanför skolenheten utvidgas. Om en elev hotar säkerheten för andra elever och personal, ska det i vissa fall finnas möjlighet att neka eleven tillträde till skolenheten. Skolans krav på eleverna och deras vårdnadshavare ska tydliggöras genom förväntansdokument.
*
För det tredje. Ge personalen rätt förutsättningar att lyckas. Anställ fler trygghetspedagoger, med ett särskilt ansvar att upprätthålla trygghet och studiero; i korridorer, på skolgården, i fritidshemmets verksamhet och i klassrummen. Ingen gynnas av den nuvarande utvecklingen, varken skolpersonal, elever eller vårdnadshavare.
Elever mår bra av krav, tydlighet och förväntningar. Skolans uppdrag är inte bara att förmedla kunskap, utan också att rusta elever för vuxenlivet. Skolan måste vara en plats där kunskap står i centrum, där elever känner sig trygga och där skolpersonal kan utföra sitt arbete utan rädsla för hot, trakasserier och våld.
*
Kritiker menar att ovan nämnda åtgärder är för långtgående, att de hotar elevinflytandet och riskerar att leda skolan i en auktoritär riktning. Jag delar inte den bilden. För bara några veckor sedan besökte jag en skola i Kalmar där tydliga skolregler och konsekvenstrappor genomsyrar hela verksamheten.
Alla lärare arbetar utifrån samma modell. Elever och vårdnadshavare är med på vad som gäller. När jag frågade eleverna hur de trivdes var svaret glasklart: “Det här är världens bästa skola.” Det visar att tydlighet och elevinflytande inte står i motsats till varandra. Tvärtom. En skola med ordning, gemensamma förhållningssätt och höga förväntningar kan också vara en skola där elever känner delaktighet, trygghet och tilltro.
Hanne Lindqvist (M)
Oppositionsråd