I Kalmar län skiljer det nästan 6 000 kronor per år mellan den billigaste och dyraste kommunen. Samtidigt höjer flera kommuner taxorna med tvåsiffriga procenttal på bara ett år. Det är inte hållbart.
Bakom de kraftiga höjningarna finns ett välkänt problem: Sveriges vatten- och avloppssystem har under lång tid varit underfinansierade. Ledningsnät, vattenverk och reningsverk som byggdes för flera decennier sedan behöver nu rustas upp eller ersättas. Klimatförändringar, säkerhetskrav och miljölagstiftning ställer dessutom nya krav på investeringar.
*
Problemet är att kommunerna nu försöker lösa årtionden av eftersatt underhåll genom att skicka notan direkt till hushåll och fastighetsägare. I Mönsterås har VA-taxan höjts med nästan 15 procent på ett år. I Västervik med 7 procent. I Mörbylånga med nära 13 procent. För många hushåll kommer detta ovanpå redan höga kostnader för exempelvis energi och mat. För fastighetsägare påverkar kraftigt höjda VA-kostnader möjligheterna att renovera och investera i nya bostäder.
Det är svårt att se logiken i att dagens hushåll ska betala fullt ut för investeringar som borde ha genomförts för tio, tjugo eller trettio år sedan. Än mer anmärkningsvärt är de enorma skillnaderna mellan kommunerna. I Hultsfred är VA-kostnaden för en normal lägenhet i ett flerbostadshus 5 787 kronor per år. I Mörbylånga är kostnaden 11 764 kronor. Det är mer än dubbelt så mycket.
*
Om mjölk kostade dubbelt så mycket mer i en kommun än i en annan skulle det bli en riksnyhet. Men när det gäller vatten verkar politiken acceptera att skillnaderna fortsätter växa utan att någon egentligen kan förklara varför. Det riskerar att urholka förtroendet för hela systemet.
Fastighetsägarna menar att det krävs ett politiskt omtag. Sverige står inför investeringar i VA-systemen på hundratals miljarder kronor de kommande decennierna. Svenskt Vatten uppskattar underhållsskulden till omkring 10 miljarder kronor varje år. Den ekvationen kan inte lösas genom ständigt höjda taxor.
Därför behöver staten ta ett betydligt större ansvar. Investeringar som handlar om klimatanpassning, krisberedskap och nationell robusthet kan inte enbart vara en kommunal fråga. Det är samhällskritisk infrastruktur som hela Sverige är beroende av.
*
Kommunerna måste samtidigt ta ansvar för tidigare uppskjutna investeringar och bli betydligt mer transparenta kring hur taxorna sätts. Dagens stora skillnader är svåra att motivera och ännu svårare att förstå.
Valrörelsen handlar ofta om brottslighet, skola och sjukvård. Men för vanliga människor och företagare är stigande VA-kostnaderna också viktiga. När vattenräkningarna fortsätter att stiga långt över inflationen blir det ännu svårare att få ekonomin att gå ihop.
Politiker på både lokal och nationell nivå måste sluta blunda för VA-krisen. Vi behöver en ny finansieringsmodell där ansvar och kostnader delas rättvist mellan staten, kommunerna och abonnenterna. För frågan är inte om investeringarna måste göras – frågan är om politikerna vågar ta ansvar för hur notan ska fördelas.
Jonas Hellberg
Näringspolitiskt ansvarig, Fastighetsägarna i Kalmar län