LÜHR: Tredje förlusten för KFF – det här kommer inte räcka

Respekten och all ängslan från de inledande minuterna mot Djurgården på 3Arena förra helgen var bortblåst. Man kopplade istället grepp om AIK, och det saknades verkligen inte en inställning nere på den märkligt (!) jämna gräsmattan.

Och även om det inte var många så saknades det inte heller målchanser när Kalmar FF gjorde sin bästa halvlek för säsongen på Strawberry Arena i Solna.

Men det saknades kvalitet i avslutande momenten.,

Det saknades spets.

Det fanns ingen slutprodukt, som man så fint säger nuförtiden.

*

Charlie Rosenqvist var så där härligt respektlös som han alltid är, men de avgörande inspelen saknade allsvensk nivå. Charles Sagoe Jr transporterade en hel del boll och visade sin snabbhet, men kom inte nära ett riktigt avslut.

Och så vidare.

Närmast kom Marius Söderbäck som fick ett drömläge på halvvolley i offensivt straffområde i den fjortonde minuten, men landslagsmålvakten Kristoffer Nordfeldt reflexräddade skottet fint.

Bakåt hade man koll på den überhajpade (med all rätt!) Zadok Yohanna, dubblade och tripplade med försvarare när bollen nådde ut till den nigerianska tonåringen som jagas av storklubbar i de fem stora europeiska ligorna.

Eller, man hade koll tills man inte hade koll längre.

När Yohanna fick sin första yta på högerkanten i den 25:e minuten, en mot en med Viktor Larsson, så exploderade han ner mot kortlinjen och bombade in ett inlägg som Jakob Kindberg inte kunde hålla. En liten tavla, och när KFF-målvakten desperat försökte plocka åt sig bollen på backen så drog han istället ner Bersant Celina och domaren pekade på straffpunkten. 

En dubbel tavla.

Inga protester kunde uppmärksammas, och Johan Hove smällde erfaret in 1-0 för AIK.

Inte rättvist sett till spelet. Inte alls.

Men vem har sagt att fotbollen är rättvis? 

 *

Beroende på vilka färger man gillar ser man nog olika på den rätt trista och händesefattiga match som utspelade sig i vårsolen. Eller, i alla fall resultatet.

En svartgul hjärna är garanterat inte nöjd med det som AIK presterade under 90 minuter, där man i andra halvlek i stort sett slog på alla offensiva bromsar och på hemmaplan inför fullsatta läktare försvarade sig till tre poäng mot en allsvensk nykomling.

Den rödvita supportern kan nog se ett formsteg i rätt riktning, men känna sig lätt rånad på en poäng, eller till och med tre.

Jag köper båda tankarna.

Men nu fokuserar vi på Kalmar FF och då måste vi också cirkla tillbaka till det där fina ordet: slutprodukt. Den som saknades i första halvlek, och som var lika osynlig i den andra.

Jag frågade tränaren Toni Koskela efter matchen om han var nöjd med kvaliteten hos Kalmar FF:s offensiva spelare efter tre omgångar, eller om han redan nu ville investera i en vassare anfallare. En som kan göra de mål som Kalmar FF kommer behöva göra för att ge sig själva en chans att hänga kvar i år.

Jag ska återkomma till svaret.

*

Men så här långt har man känslan av - och det här har jag varit inne på i flera krönikor den här vintern och våren - att KFF:s sportsliga ledning chansat en hel del med de värvningar som ska dyrka upp motståndarförsvar och leverera allsvenska kassar. Det har sett bra ut på pappret att plocka spelare från Ajax och Arsenal, men verkligheten har så här långt varit en helt annan.

Om vi nu bara ser till matchen mot AIK så är det ett gott exempel på det jag menar och det de flesta andra sett:

• Nassef Chourak kom från Ajax ungdomslag till Kalmar, och ska  år agera offensiv dirigent och dörröppnare åt lagkamrater. Mot AIK hade Chourak två rätt fina chippar in i offensiv straffområde med sin fina vänsterfot, sedan hände i stort sett ingenting. Han bytte haltandes i den 63:e minuten.

• Charles Sagoe Jr var kanske ännu mer haussad när han hämtade från Arsenals ungdomslag. Jag har påpekat många gånger att anfallaren inte gjorde ett enda mål under två utlåningar i Championship och League One, och vi börjar ana varför efter tre allsvenska omgångar. Han är snabb, kan transportera boll, men hamnar inte i ett enda läge som kan kategoriseras som farligt. Noll.

• Vilmer Tyrén kom från division 1 och tuffar omkring i division 1-fart även i allsvenskan. Det blir inte farligt. Det blir inte ens nära. Så här långt.

• Om vi ändå ska plocka fram en gnutta ljus i det offensiva mörkret så hade Marius Söderbäck en het målchans (som sagt), och finländaren var pigg i den första halvleken. I den andra försvann han dock igen, ett händelseförlopp som vi tyvärr hunnit vänja oss vid. Jag fick höra att Söderbäck utlovat tio allsvenska mål i år. Det var modigt. En del skulle till och med kalla det för dumdristigt. Som Henrik Larsson brukar säga: “Det är verkligen inte lätt att göra mål i allsvenskan, oavsett vilken nivå du kommer ifrån.” Henrik Larsson kom då bland annat från Barcelona, Söderbäck anlände från Ilves.

Och det här kommer inte att räcka, säger jag.

Och Toni Koskela sa inte emot när jag frågade, även om han formulerade sig på ett mer neutralt sätt, såklart. KFF-tränaren pratade då om att det är tränarens uppgift att slipa spelarnas verktyg, att förbereda laget för matcher (närmast IFK Göteborg) men Koskela visste också exakt hur många matcher som återstår innan transferfönstret öppnar (den 7 juli).

Något han nämnde utan att jag behövde fråga.

Dra era egna slutsatser av det.

Till sist:

Calle Gustafsson saknades igen på grund av en känning i baksidan av låret. Som jag önskar att det låret är helt till mötet med Blåvitt.

Som Calle Gustafsson behövs i årets upplaga av Kalmar FF.