Det var ett stabilt och bolltryggt Kalmar FF som mötte upp formstarka topplaget Elfsborg på Borås arena.
Calle Gustafsson var äntligen tillbaka efter sin hjärnskakning, och bredvid sig på det centrala mittfältet hade han den spännande nye dansken Tobias Lauritsen.
Den duon är fin. Ja, den duon skapar inte bara trygghet, den bygger självförtroende i hela laget. Bollskickliga, bra blick och vassa passningsspelare är de bägge två.
Bakåt stängde sedan Aboubacar Keita till med sin säregna spelstil och starka fysik, även om Arber Zeneli oroade runt Samuel Brolins mål vid ett par tillfällen. Elfsborg är ett skickligt och snabbt spelande lag, dödligt i sina omställningar, men Keita & Co såg mestadels ut att ha full kontroll.
***
Framåt så var det Marius Söderbäck som verkade vilja göra samtliga sina tio utlovade allsvenska 2026-mål på 45 minuter, men skärpan fanns där inte i alla avgörande lägen. Söderbäck står kvar på noll fullträffar i seriespelet i år efter 21 matcher.
Första halvlek blev därför helt jämn och mållös..
Just det: mållös. Igen.
Tränare Toni Koskela verkade inte riktigt lita på Mats Winblads lyriska omdöme om nye anfallaren Eskild Dall, där sportchefen ser en “stor potential” i nyförvärvet, för den stolpige dansken var bänkad efter två direkt svaga startförsök.
Istället fick nu Malcolm Stolt chansen längst fram, tillsammans med vikarierande anfallaren Abdussalam Magashy, och det kommer nog inte som en överraskning för någon som följt Kalmar FF det senaste året att…, det inte blev mycket bättre alls.
Tillsammans så hade Kalmar FF:s två tilltänkta målskyttar längst fram - Stolt och inhoppande Dall - exakt noll farliga lägen under 90 minuter.
Noll.
***
Och när Aboubacar Keita för ett ögonblick var lite felplacerad i banan, krockade med Miska Ylitolva i hemjobbet, då rann Momoh Kamara förbi Victor Larsson i en omställning och chippade kallt in 1-0 för hemmalaget.
Och ett ögonblick av tappad fokus i den 51:a minuten är tillräckligt för att dagens Kalmar FF ska åka hem tomhänta från Borås.
För där finns ingen spets.
Där finns inga målskyttar.
Chanserna saknas sannerligen inte, men de landar ju på “fel” spelare. Vänsterbacken Miska Ylitupa nickade nu i stolpen, högerbreddaren Söderbäck brände alltså två-tre bra lägen, inhoppande floppen Nassef Chourak kastade bort ett briljant inspel av Calle Gustafsson och Isak Pettersson publikräddade Noah Shamouns fräsande skott mot krysset i slutsekunderna.
Charles Sagoe Jr då? Han är kul att kolla på, ibland är engelsmannen fortfarande farlig, men det blir väldigt mycket sjumannafotboll över det hela, där han vill dribbla bollen förbi minst fyra motståndare innan han bestämmer sig för vad han vill göra.
Sanningen är att Sagoe Jr varit helt iskall på sistone. De chansinspel som resulterade i en massa mål under hela våren, det är just nu bara chansinspel som motståndarna är väl förberedda på.
När Koskela tröttnat på att se ofarliga Stolt och Magashy enkelt tas om hand av Elfsborgs-försvaret i sådär en knapp timme, då kastade han alltså in Dall och Chourak.
Helt ärligt!
Det. Duger. Inte.
Det kan, som jag skrivit en miljon gånger tidigare under den här säsongen, kosta ett allsvenskt kontrakt.
Jag vet att Kasper Paananen är inlånad, men jag vet också att han har någon typ av muskelskada som ska rehabiliteras klart. Muskelskador är aldrig enkla. Jag hoppas att killen är bra, riktigt bra, men jag skulle nog vara försiktig med att kalla någon anfallare i Kalmar FF för målfrälsare efter allt det vi sett i år.
När Paananen nu är spelklar, alltså.
***
Kalmar FF har nu sju matcher i rad utan seger.
Fem raka utan mål framåt.
Det är sensationellt dåligt för ett lag som står upp relativt fint i nästan alla matcher man spelat i allsvenskan. Mötet med Elfsborg var en jämn tillställning. Speciellt med Calle Gustafsson i laget.
Ansvaret för den brutala målproduktionen måste ju landa på dem som byggt trupp. Sportchef, scouter, styrelse och klubbchef som sanktionerat verksamheten. Prioriterat var pengar ska spenderas, vilka positioner som är de verkligen viktiga. Värderat styrkor och svagheter. Eller, försökt i alla fall.
För när det kommer till den kanske allra mest avgörande rollen, där har man blundat och dragit iväg ett par billiga hagelpatroner och hoppats att något av alla kornen ska träffa något som faktiskt ändå kommer att vara värdefullt. Man har chansat. Billigt.
Så här långt har det varit en usel “strategi”.
Att sälja Charlie Rosenqvist för rekordbelopp till Djurgården, det var inte fel. Problemet är större än så.
Det gäller nog för Kasper Paananen att hastigt blir frisk, omedelbart börja leverera kassar och bidra till ett nytt kontrakt. Annars lär nog sejouren i Kalmar bli kort. Superettan kommer knappast locka en bevisad målgörare (i alla fall i finska ligan), och om Kalmar FF inte har råd att köpa loss den här målskytten nu - ja, då har man det förmodligen inte heller en division ner i systemet.