Det sägs att gränsen mellan de levandes och de dödas värld är som tunnast under allhelgonahelgen. I den gamla svenska folktron förknippades den här tiden på året med föreställningar om att de döda kunde återvända till sina gamla hem. Berättelser om gengångare, gastar och andra övernaturliga väsen har levt vidare genom generationerna.
På Öland finns gott om sådana historier. Nu har några av dem samlats i dokumentärfilmen Det spökar på Öland, som får sin öländska urpremiär under allhelgonahelgen.
Bakom den 50 minuter långa filmen står författaren Johan Theorin och filmaren Niclas Wimmerberg, med Sven Ekberg som producent. Tillsammans har de sökt sig tillbaka till en tid då märkliga händelser rapporterades från olika delar av ön.
Två idéer blev en film
Arbetet med dokumentären började för flera år sedan. Teamet bakom tidigare dokumentärfilmer om bland annat Ölands sjöfarts- och fiskehistoria letade efter nya ämnen att skildra.
Niclas Wimmerberg ville göra en film om Ölands kyrkor. Johan Theorin, som vuxit upp med skrönor och spökhistorier från sin släkt i Föra, hade en annan idé: att berätta om öns gamla, ruskiga sägner. Producenten Sven Ekberg var beredd att stötta projektet oavsett vilket ämne de valde. Lösningen blev att kombinera idéerna.
Resultatet är en film om påstådda historiska spökerier kring Ölands kyrkor, kyrkogårdar och gravhögar. Med hjälp av gamla sägner, historiska dokument, vittnesmål och intervjuer försöker filmskaparna närma sig frågan om vad som egentligen låg bakom de märkliga berättelserna.
Präst drev ut spöken på 1700-talet
En av historierna som skildras utspelar sig i Löt på 1700-talet. Där ska en gård ha hemsökts så svårt att en präst tvingades ingripa för att driva ut spökena. Berättelsen har inte bara levt vidare som en muntlig sägen. Händelsen finns också nedtecknad i ett kyrkoprotokoll.
Eftersom det av naturliga skäl inte finns några filmupptagningar från de påstådda spökerierna har filmteamet valt att dramatisera delar av materialet. I berättelsen från Löt spelar producenten Sven Ekberg prästen som får ta sig an de övernaturliga problemen. Bonden Pehr Larsson, som bodde på gården, gestaltas av Joppe Wiberg.
Vita frun och en hemsökt piga
Men det är långt ifrån den enda historien som får nytt liv. Filmen tar också med tittarna till Borgholms slott, där den sägenomspunna Vita frun gör entré. I Kastlösa berättas historien om en piga som ska ha blivit hemsökt. Och på Gastholmen utanför Vickleby skildras spöken som enligt berättelserna härjade på ön.
Filmskaparna har dessutom samlat både äldre och nyare intervjuer med ölänningar som berättar om märkliga händelser vid kyrkogårdar och gravhögar. På så sätt blandas dramatiserade scener med dokumentära uppgifter och berättelser som förts vidare genom generationerna.
Weise jagade öländska spöken
En av filmens mer oväntade medverkande är den folkkäre tv-profilen Arne Weise. Långt innan han blev förknippad med julaftonens tv-sändningar arbetade han som reporter på Sveriges Radio.
Redan 1961 gav han sig ut för att undersöka spökhistorier på Öland. Det resulterade i ett radioprogram om öns övernaturliga berättelser. Delar av det mer än 60 år gamla programmet spelas nu upp i dokumentären.
Därmed får biopubliken möta en betydligt yngre Arne Weise i en roll som många kanske inte känner till – som spökjägare på Öland.
Premiär på tre orter
Filmen beskrivs som en resa till en mörkare sida av Öland, ön som annars gärna förknippas med sol, vindar och sommar.
Den öländska urpremiären äger rum på Folkan i Borgholm med två visningar lördagen den 31 oktober. På lördagskvällen blir det dessutom en visning på Centrumbion i Löttorp och söndagen den 1 november fortsätter visningarna på Bioaulan i Mörbylånga.
För den som vågar väntar alltså en allhelgonahelg fylld av hemsökta gårdar, gengångare och gamla öländska mysterier.