Som specialistundersköterska vet jag att god omsorg inte skapas i pressmeddelanden, nya projekt eller ännu en omorganisation. Den skapas i mötet mellan människor. När personalen har tid att stanna upp, upptäcka en förändring, lyssna och skapa lugn.
Det kräver tid, kontinuitet, kompetens och medarbetare som får vara med och påverka sitt arbete.
Kalmar kommun säger sig vilja vara en av landets bästa äldreomsorgskommuner och en av landets bästa kommunala arbetsgivare. Det är en bra ambition. Men höga mål i ett budgetdokument ger inte en undersköterska mer återhämtning, förbättrar inte ett pressat schema och ger inte den äldre mer tid med personalen.
Det är vad politiken faktiskt gör som räknas.
*
För det första vill vi ge omsorgspersonalen ett verkligt inflytande över arbetsmiljö, scheman och arbetssätt. Beslut som förändrar vardagen i verksamheten ska inte fattas över huvudet på dem som möter de äldre varje dag. Personalen ska vara delaktig innan besluten är färdiga – inte informeras i efterhand.
Vi vill minska onödig administration och detaljstyrning. Undersköterskor ska använda sin arbetstid till omsorg, inte till att hantera system och rutiner som inte förbättrar kvaliteten för den äldre.
För det andra ska det löna sig att stanna och utvecklas inom omsorgen. Vi vill införa en karriärstrappa och ge bättre möjligheter till kompetensutveckling. En skicklig undersköterska ska kunna utvecklas, få större ansvar och förbättrade villkor utan att behöva lämna arbetet nära omsorgstagarna.
Det hjälper kommunen att behålla erfaren personal och stärker kontinuiteten. För den äldre betyder det färre nya ansikten och större möjlighet att bygga tillit till dem som kommer in i hemmet eller arbetar på boendet.
*
För det tredje ska ingen behöva dö ensam om det går att förhindra. Vi vill införa rätt till vak vid livets slut, med full respekt för den enskildes önskemål och integritet.
Ett värdigt liv måste också innebära ett värdigt slut. När en människa befinner sig i livets sista tid ska närvaro aldrig väljas bort enbart därför att ett schema är pressat eller resurserna har planerats för snävt.
För det fjärde måste framtidens äldreomsorg erbjuda fler möjligheter. Äldre är inte en enda likadan grupp och samma boendeform passar inte alla.
Vi vill införa en parboendegaranti, utveckla profilerade och kombinerade boenden och utreda möjligheten att etablera en demensby. Människor ska så långt det är möjligt kunna fortsätta leva tillsammans, behålla viktiga delar av sin vardag och få en omsorg som är anpassad efter deras behov.
För det femte måste de politiska prioriteringarna synas i budgeten. I vår senaste budgetreservation prioriterade Sverigedemokraterna en ramökning på 54 miljoner kronor till omsorgsnämnden – omkring 3,3 miljoner kronor mer än den styrande majoriteten.
*
Vi visade också hur det kan finansieras genom minskad administration, lägre politiska kostnader och en tydligare prioritering av kommunens kärnverksamheter. Kalmar behöver inte högre skatt för att förbättra omsorgen. Kommunen behöver prioritera rätt.
Detta är inte förslag som vi har hittat på några veckor före valet. Det är frågor vi har drivit, budgeterat för och arbetat med under mandatperioden. Vi har mött personal, lyssnat på deras erfarenheter och sett samma behov återkomma: bättre arbetsmiljö, större inflytande, hållbara scheman och mer tid för de äldre.
Behoven kommer dessutom att öka när fler Kalmarbor blir äldre, samtidigt som konkurrensen om utbildad personal blir hårdare. Att vänta ytterligare fyra år är därför inte ett neutralt alternativ. Det innebär att problemen får fortsätta växa.
Den 13 september avgör Kalmarborna om äldreomsorgen ska fortsätta styras på samma sätt eller om personalens kunskap och de äldres behov ska väga tyngre.
Ger väljarna Sverigedemokraterna inflytande vet jag var vi ska börja.
Mitt första uppdrag efter valet är tydligt: att ordna upp äldreomsorgen – inte med fler ord, utan med beslut som märks i människors vardag.
För Sverigedemokraterna Kalmar:
Mia Luäng
Gruppledare och specialistundersköterska