Det är ingen slump att så många svenska företag vuxit fram just här – ur skogs- och lantbruksgårdar, verkstäder och familjeföretag där flit, ansvar och sparsamhet varit viktigare än bekvämlighet. Det skaver därför när människor som arbetar hårt, tar ansvar och lyckas ekonomiskt allt oftare baktalas av vänstern. Fakta borde få större plats än vänsterns avundsjuka.
När vänsterpartierna tar ton framställs det alltjämt som att människor med höga inkomster inte bidrar till samhället, trots att verkligheten visar motsatsen. Den största skatten i Sverige är skatt på arbete – inkomstskatt och arbetsgivaravgifter – som tillsammans står för omkring 60 procent av statens skatteintäkter. Sverige har dessutom bland världens högsta marginalskatter på arbete.
*
Låt oss konkretisera det ytterligare.
En person med 25 000 kronor i månadslön betalar tillsammans med arbetsgivaravgifter in omkring 12 500 kronor varje månad till det gemensamma. En person med 75 000 kronor i lön betalar omkring 47 000 kronor och en person med 200 000 kronor i månadsinkomst betalar omkring 154 000 kronor varje månad i skatt och avgifter.
En enda höginkomsttagare bidrar således lika mycket till välfärden som ett tjugotal låginkomsttagare tillsammans. På vilket sätt är det osolidariskt?
Detta är inte ett argument mot människor med vanliga inkomster. Tvärtom. Sveriges finansiering av offentlig sektor byggs av industriarbetare, chaufförer, företagare, lantbrukare och entreprenörer tillsammans. Alla som arbetar och betalar skatt bidrar till vårt gemensamma samhälle.
*
Men vi måste också våga tala klarspråk om vad som händer när politiken drivs mer av missunnsamhet och avundsjuka än av sunt förnuft. Vi får inte glömma att den femtedel av svenska folket med högst inkomster samtidigt står för nära hälften av alla skatteintäkter.
Socialismen har historiskt haft svårt för människor som lyckas. För företagaren som arbetar sena kvällar för att få verksamheten att gå runt. För familjen som sparar och investerar i något eget. För entreprenören som tar risker, anställer människor och skapar arbetstillfällen åt andra. I stället växer ofta bilden fram av att den som tjänar mycket gjort något omoraliskt. Det är en farlig utveckling.
I Småland vet vi att välstånd inte uppstår genom att staten omfördelar knapphet. Verkligt välstånd skapas när fler människor arbetar, utbildar sig, vågar starta företag och investera i framtiden. Varje sågverk, åkeri, industri och småföretag på landsbygden är ett levande bevis på detta.
*
När skatterna blir för höga, reglerna för krångliga och retoriken för fientlig mot företagande får det konsekvenser. Investeringar uteblir. Företag flyttar. Jobb försvinner. Kvar blir mindre resurser till vård, skola och omsorg.
Det mest solidariska samhället är därför inte det som straffar flit och människor som lyckas – utan det som möjliggör för fler att lyckas och därmed bidra.
Kristdemokraterna tror på ett Sverige där arbete lönar sig, där ansvarstagande uppmuntras och där företagande ses som en tillgång, inte som ett problem. Vi tror på ett samhälle byggt på gemenskap och respekt – inte på avundsjuka och missunnsamhet. För utan människor som vågar skapa välstånd får vi heller ingen välfärd att fördela.
Carl-Wiktor Svensson (KD), riksdagskandidat Kalmar län