Malmö FF har efter en längre hopplös tid på fotbollsplaner runt om i riket börjat stöka om i truppen.
Ja, i nästan alla andra led också, ingen sitter säkert. Förutom givetvis den untouchable Daniel Andersson som fortsatt härskar över hela den sportsliga verksamheten.
Yngre ska det bli, har Andersson bestämt. Bättre resultat måste levereras - och det är norrmannen Gaute Helstrup som ska blåsa nytt guldhopp i det som länge var den mäktigaste blågula klubben i allsvenskan.
Det har han gjort bra så här långt, det måste man ändå säga.
Två segrar och ett kryss på sina första tre allsvenska matcher är ju snudd på hundraprocentigt, och inte ett enda insläppt mål på första två. Men det såg faktiskt ut som om den nye norske tränaren var märkbart lättad efter att domare Adi Aganovic blåst av mötet på GFA den här kvällen, trots att det “bara” var krigande bottenlaget Kalmar FF som stod för motståndet.
Och lättad borde Gaute Helstrup också vara. För även om det spelmässigt kändes som en jämn match, så var det till slut inhoppande veterankeepern Johan Dahlin, 39, som räddade en pinne åt mäktiga Malmö FF.
Där den sista avgörande räddningen kom i matchens absolut sista sekund.
***
Och det var den rödvite lagkaptenen Calle Gustafsson som både inledde och avslutade det som blev till en riktigt underhållande allsvensk match.
1-0 kom i den 13:e minuten efter ännu ett vackert förarbete av assistdemonen Charles Sagoe Jr. Målet liknande mycket den kasse som Gustafsson tryckte in mot Örgryte i återstarten för ett par veckor sedan. Sagoe Jr tog sig in i banan på fräckt vis, serverade en perfekt rullande boll som som Gustafsson vid straffområdeslinjen iskallt rullade mellan benen på Otto Rosengren och in vid en felbalanserad Dahlins högra stolpe.
Det var Sagoe Jr:s åttonde assist!
Calle Gustafssons andra mål på tre matcher alltså, och min känsla är att jag inte behöver slå på trumman “CG-till-landslaget” i stort sett på egen hand så mycket längre till.
Han var klassen bättre än den så haussade Otto Rosengren, och bara det välmeriterade proffset Sead Haksabanovic kunde på planen mäta sig i individuell skicklighet.
Gustafsson vann boll, stod rätt i banan, vann dueller, spelade bollen kvickt och enkelt framåt och höll i taktpinnen åt ett Kalmar FF som vittrat blod.
Det skulle senare komma en passning han nog gärna vill ha tillbaka, men i stort var det här ytterligare ett bevis på att Calle Gustafsson just nu är en av allsvenskans absolut bästa spelare.
Jag träffade i veckan på en tung KFF-profil som jobbar i samma skrå som jag och han tyckte det var bra att jag konsekvent hyllade Kalmar FF:s nummer 17, men sa också:
“Men, du skämtar väl om landslaget?”.
Aldrig, svarade jag då och det svarar jag nu också.
Carl Gustafsson bör vara med i Graham Potters nästa trupp!
***
Nåja, Sead Haksabanovics lurade bort Victor Larsson och Aboubacar Keita efter en halvtimme, skickade in en boll framför Jakob Kindbergs mål som Lars Saetra först touchade vid ett försök till rensning, och sen råkade samme Saetra toucha bollen igen när Noah John sköt ett vinkelskott som letade sig in vid bortre stolpen.
1-1.
Oskicklig var några minuter senare den unge MFF-mittbacken Malte Frejd Pålsson, som vid ett uppspel gav bort bollen till Marius Söderbäck, och en Robert Gojani-genomskärare senare så var Charlie Rosenqvist igenom och efter att ha fintat upp Colin Rösler på läktaren (Rösler byttes för övrigt ut i halvtid) så skickade han in sitt sjätte mål för säsongen och 2-1 för Kalmar FF.
Succén bara tilltar. Trepoängaren kändes nära.
Rosenqvist hade sedan ett par gyllene lägen för att bli hjälte den här kvällen, men om det inte var Johan Dahlin som svarade för fina parader så var det marginalerna som inte var på rätt sida,
Okej, då var det den där passningen som Calle Gustafsson säkert vill ha ogjord. Han är så skicklig på att snabbt och precist manövrera bollen rakt upp centralt i banan och skapa offensiv spets åt laget. Men den här gången fastnade bollen på en MFF-spelare vid mittcirkeln, och i det vändande anfallet så tryckte Adrian Skogmar in slutresultatet 2-2.
Vi ska dock minnas att det efter felpassningen kom en urläcker framspelning av Haksabanovic och sedan ett internationellt avslut av Skogmar. Så det var inte som att ge bort ett öppet mål direkt.
Det var klass.
Calle Gustafson kunde sedan gått av banan som en superhjälte, men hans fräsande halvvolley i slutskunden kanonräddades av Johan Dahlin nere vid sin vänstra stolpe.
***
Tränare Toni Koskela hade återigen bytt nia till mötet med Malmö FF. Nu var det återigen ett förslag från mig (jag skojar ju lite, men det är faktiskt sant), då Charlie Rosenqvist fick testa rollen som central anfallare.
Ett mål och ett gäng fina chanser senare och min gissning är att 19-åringen får fortsatt förtroende på positionen.
Samtidigt tappar man ju spets till höger i planen, för Marius Söderbäck är ingen Charlie Rosenqvist. Inte ännu i alla fall. Så en ny nia är alltså fortsatt ett trängande behov Kalmar FF inte kan låtsas om att man inte har, men vad jag förstår så finns förmodligen inte klirret i kassan för att genomföra en kvalitetsrekrytering.
Då väntar man istället.
Jakob Kindberg var tillbaka i kassen efter att Samuel Brolin inte direkt imponerat senast mot Hammarby, och Kindberg var nu helt okej utan att briljera. Känns som om det kommer fortsätta varieras längst bak i planen säsongen ut.
Lars Saetra var också tillbaka i startelvan, och tillsammans med Keita så utgör han det bästa mittförsvaret Kalmar FF kan ställa på benen i dag. Men, båda spelarna sitter på utgående kontrakt efter säsongen, så jag förstår nog om Koskela kanske kommer att fortsätta laborera med olika konstellationer längre fram.
Men vill man ge sig själv allra bäst chans till ett bra resultat, då är det Saetra och Keita som bör spela.
***
Kalmar FF fortsätter att vara ett av allsvenskans bästa lag på hemmaplan, och det är ju fantastiskt.
Och nu kommer svenska mästarna Mjällby på besök nästa helg, så där finns ett ganska bra läge för en ny tung skalp. Eller, är det en tung skalp i dag?
Jag fick otroligt mycket skit på sociala medier då jag efter KFF:s möte med Mjällby i Svenska Cupen i februari kallade mästarlaget för ett allsvenskt mittenlag 2026.
Men just nu är jag rätt på det, och det finns inget att frukta för ett hungrigt Kalmar FF.
Tänk om man sedan också kunde ta någon, bara någon endaste, poäng på bortaplan.
Det hade varit något det.